Home

Tarralouppal - Kvikkjokk genom Tarradalen.

Tarradalen är egentliga den sydvästgränsen för Sarek, men som alla vet så är den inte det utan gränsen går längre norrut i dalgångarna Njoatsos- och Låptåvagge. Tarradalen sträcker sig från  Tarraluoppal till Kvikkjokk och kan delas in i fyra varav tre ganska långa dagsetapper.

bulletTarraluoppal - Såmmarlappa
bulletSåmmarlappa - Tarrekaise
bulletTarrekaise - Njunjes
bulletNjunjes - Kvikkjokk

På sträckan Tarraluoppal - Såmmarlappa går man först genom sankmarkerna som omger sjön Darreluoppal där tre stora jåkkar, Garanisjåggåsj och två till från sjöarna   på sluttningen av Nourtap Garanistjåhkkå måste vadas. Speciellt Garanisjåggåsj kan vålla förtret eftersom den kan svämma över vid regnväder. I södra änden av Darreluoppal kommer man i skogen som här är en tät björkskog. Ungefär vid nationalparksgränsen innan bron över den livsfarliga Slihtajåhkå börjar det växa tall i bland björkarna. Kåtan norr om Såmmarlappa syns inte från leden om man inte vet exakt var man ska titta efter den.

Mellan Såmmarlappa och Tarrekaise är det långt genom skogen och över de många mjölkningsvallarna. Till vänster har man Tarrekaisemassivet och till höger älven. Inte förrän man man kommer till Badurjåhkå får man det svårt.

Badurjåhkå måste vadas och det gör i den kilometerbreda svämkäglan som man måste korsa. Detta vad är svårt och kan bli rent livsfarligt vid regn eftersom jåkken kan sprida ut sig i många och mycket djupa steniga fåror. Några hundra meter söder om Badurjåhkå finns ett ledskilje, och här utgår leden mot Sulitelma via Vajmok och Pieskehaure. Efter detta ledskilje fortsätter Padjelantaleden i den övre kanten av några stora myrar och efter tre kilometer kliver man rakt ut ur skogen och in i den övre av Tarrekaisestugorna.

Från Tarrekaise mot Njunjes går man till en början i skogen under Hilldo. Efterhand då man passerat sjön Darravrre börjar stigen gå uppför till en stenig platå. Här till vänster på platån ser man den stängda Heliga Dörren Basseuksa. Efter den sevärdheten måste man vada jåkken därifrån nere i Luoppalgiedde i dess svämkägla. Efter ytterligare ett vad kommer åter upp på kalfjäll på en knalle en km väster om Njunjes. Nedför knallen är det tvärbrant och småhalt eftersom man går nästan i en jåkkfåra. Vid Njunjesstugorna finns det en bro över till Darrhaädnos södra sida. Forsen under bron är en sevärdhet i sig.

Mellan Njunjes och Kvikkjokk bor det folk. Njunjes gård är befolkad av ättlingar till den nybyggarfamilj som startade jordbruket där för länge sedan. Det finns en telefonhytt invid leden nedanför gården för den som behöver ringa ett enperioderssamtal någonstans. Två kilometer och två broar senare öppnar sig skogen vid den numera öde gården Bäcken som tillhör samma familj som bor i Njunjesgården två kilometer västerut.

Efter bäcken går man i djupa skogen ungefär två kilometer längs en traktorväg som används av innevånarna i Njunjesgården. Efter bron över Ravejåhkå är det förvillande eftersom traktorvägen går åt ett håll förbi ett fritidshus och Padjelantaleden ett annat för att sammanstråla igen innan bron över Ravddajåhkå. Från bron över Ravddajåhkå och fram till bron över Vallejåhkå går man först över en skogshöjd och sedan ner mot älven och tangerar Darrhaädno på ett par ställen. Efter passagen av Vallejåhkåbron går leden mitt i skogen mellan Bobäcken och Darrhaädno fram till båtlänningen ett par hundra meter väster om bron över Bobäcken. Vill man inte ta båten härifrån till Kvikkjokk kan fortsätta stigen efter bron söder om Mierdekjavrre fram till Västra Kvikkjokk vid Gamakjåhkås mynning där man ändå måste åka båt för att säkert ta sig över till Centrala Kvikkjokk.

 

Copyright © Trekkingpath.com 2014-05-29